Livet är förkort för att dansas med fula killar.

Ännu en dag har gått på jobbet. Va väldigt segt idag och jag tappade humöret i slutet. Jag får göra allt och kan inte ta några raster pga att den jag jobbar med hela tiden sitter vid datorn eller gör något annat så jag får både ta baren plus serveringen på golvet. I slutet märkte han nog hur irriterad jag var. De kom fyra stycken fyra nya gäster som skulle titta på menyn. Han gav dom menyerna och jag höll på med två andra beställningar. Sen säger han "tar du bord 110 med, dom ska snart beställa, så att jag kan spisa" Jaha, svara jag då surt och stirra rakt fram samtidigt som jag håller på med mina beställningar. Och då märker han hur irriterad jag är på alla och kläcker ur sig bara för att han hörde väl hur dum han själv lät, "är inte du hungrig? ska inte du spisa?" Nope, när fan ska jag ha tid med det när det enda du gör är att spela poker, äter, röker och allt annat du håller med. Jag bara ignorerade och gjorde mitt. Jag orkar inte med mitt jobb så mycket längre till känner jag. Suuuuuuuuck!

Jag har inget liv, jag har verkligen inte det. Jag spendera all min tid på jobbet och innan jag börjar hinner jag inte träffa någon eller göra något. När mamma o pappa kommer upp tänker jag ta mej fan säga nää jag kan inte jobba ihelgen. Och då får dom fan säga vad dom vill. Hoppas dom ger mej sparken så att jag kan söka annat. Hatar att jag ska alltid ställa upp för alla för jag vet hur det krisar och jag kan inte säga upp mig, jag är helt enkelt för feg.

15 dagar kvar sen är mina älskade föräldrar hos mig!